Avansert søk

4 treff

Nynorskordboka 4 oppslagsord

toppvinkel

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

i matematikk: kvar av to motståande, like store vinklar med felles toppunkt, laga ved at to rette linjer skjer kvarandre

toppunkt, topp-punkt

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

  1. i matematikk: punkt der dei to beina i ein vinkel møtest
    Døme
    • toppvinklar har sams toppunkt
  2. høgaste punkt;
    høgaste grad
    Døme
    • toppunktet på Bergensbanen er Finse;
    • konflikten nådde eit toppunkt i januar

klimaks

substantiv inkjekjønn

Opphav

frå gresk ‘stige, trapp’; samanheng med klima

Tyding og bruk

toppunkt på eit forløp med stigande intensitet;
Døme
  • nå klimaks;
  • klimaks i boka

periferivinkel

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

vinkel (1) med toppunkt på ei sirkellinje