Nynorskordboka
toppvinkel
substantiv hankjønn
eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
ein toppvinkel | toppvinkelen | toppvinklar | toppvinklane |
Tyding og bruk
i matematikk: kvar av to motståande like store vinklar med felles toppunkt, laga ved at to rette linjer skjer kvarandre