Avansert søk

9 treff

Nynorskordboka 9 oppslagsord

kork

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom tysk og spansk; frå latin cortex ‘bork’

Tyding og bruk

  1. ytre del av bork på tre
  2. glatt, mjuk bork hos visse søreuropeiske eikeslag, bruk til å lage mellom anna kork (3), tavle (2) og golvbelegg;
    jamfør korkbelte og korktavle
  3. kapsel eller propp til å tette (flaske)opningar med
    Døme
    • setje i korken på flaska;
    • skru på att korken
  4. opphoping som sperrar eller hindrar jamn gjennomfart, særleg i trafikken;
    som etterledd i ord som trafikkork
    Døme
    • ulykka laga kork i trafikken;
    • det var full kork ved utgangsdøra

Faste uttrykk

  • lukte på korken
    smake alkohol

topp 1

substantiv hokjønn

Opphav

jamfør topp (2

Tyding og bruk

kork, lok, propp eller liknande på ei flaske
Døme
  • ho vreid toppa ut av flaska

tampong

substantiv hankjønn

Opphav

av fransk tampon, av taper ‘stoppe til’, opphavleg germansk; jamfør norsk tapp

Tyding og bruk

propp av gas eller vatt til å suge opp blod eller anna væske eller stanse bløding eller liknande med

plugg

substantiv hankjønn

Opphav

frå lågtysk ‘tapp’

Tyding og bruk

  1. nagle, pinne, kile eller liknande, brukt som propp eller til å binde saman eller feste noko med
  2. tettvaksen person (særleg gut eller mann)
    Døme
    • han var ein kraftig plugg

Faste uttrykk

  • tenne på alle pluggane
    bli eitrande sinna

øyrepropp

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. propp brukt til høyrselsvern

trepropp

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

botnpropp

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

propp i botnpanne;

bananstikkar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

propp (1) med bananliknande, boga fjører til dømes til å kople jordleidning og antenne til radioapparat med
Døme
  • bananstikkarar for montering

propp

substantiv hankjønn

Opphav

frå lågtysk

Tyding og bruk

  1. plugg, tapp, kork, tampong
    Døme
    • setje ein propp i holet;
    • ha proppar i øyra
  2. tjukkfallen, stuttvaksen gut
    Døme
    • ein tjukk, liten propp
  3. brukt som forsterkande førsteledd som gjer etterleddet meir intenst;
    i ord som proppfull og proppmett