Avansert søk

2 treff

Nynorskordboka 2 oppslagsord

plapring

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

det å plapre
Døme
  • meiningslaus plapring;
  • plapring til media

kaudervelsk 2

adjektiv

Opphav

av tysk Kauderwelsch, av sørtysk Kauer, namn på byen Chur i Sveits, truleg samanblanding med kaudern ‘pludre’; sisteleddet same opphav som velsk (2

Tyding og bruk

som er på eit samanblanda eller uskjøneleg språk;
Døme
  • kaudervelsk plapring