Avansert søk

8 treff

Bokmålsordboka 4 oppslagsord

karisma

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom engelsk charisma; fra gresk kharisma ‘gave’

Betydning og bruk

  1. personlig tiltrekningskraft;
    Eksempel
    • en politiker med karisma

karismatisk

adjektiv

Betydning og bruk

  1. som har karisma (1)
    Eksempel
    • en karismatisk leder
  2. som kommer av eller gjelder nådegavene
    Eksempel
    • karismatisk vekkelse

Faste uttrykk

  • karismatisk bevegelse
    kristen bevegelse som blant annet praktiserer tungetale, profeti og helbredelse ved bønn

utstråling

substantiv hunkjønn eller hankjønn

Betydning og bruk

  1. det å stråle ut
    Eksempel
    • ovnen har ganske svak utstråling
  2. i overført betydning: tiltrekningskraft;
    Eksempel
    • hun har utstråling

karismatiker

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

  1. person med karisma (1)
  2. tilhenger av en karismatisk bevegelse

Nynorskordboka 4 oppslagsord

karisma

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom engelsk charisma; frå gresk kharisma ‘gåve’

Tyding og bruk

  1. personleg tildragingskraft;
    Døme
    • han har ein unik karisma

karismatisk

adjektiv

Tyding og bruk

  1. som har karisma (1)
    Døme
    • ein karismatisk leiar
  2. som kjem av eller gjeld nådegåvene
    Døme
    • karismatisk vekking

Faste uttrykk

  • karismatisk rørsle
    kristen rørsle som mellom anna driv med tungetale, profeti og læking ved bøn

utstråling

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

  1. det å stråle ut
    Døme
    • utstråling frå omnen
  2. i overført tyding: tiltekkingskraft;
    Døme
    • den skodespelaren har slik utstråling

karismatikar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. person med karisma (1)
  2. tilhengjar av ei karismatisk rørsle