Avansert søk

13 treff

Bokmålsordboka 6 oppslagsord

waleskringle

substantiv hunkjønn eller hankjønn

Uttale

veˊlskringle

Opphav

etter navnet på landet Wales

Betydning og bruk

luftig kringle (1) av tertedeig og vannbakkels

krinkel

substantiv hankjønn

Opphav

fra lavtysk; beslektet med kringle

Betydning og bruk

slyngning, krumning

Faste uttrykk

  • krinkel og krok
    1. slyngninger, svinger
      • elva gikk i krinkel og krok
    2. bortgjemt sted;
      alle tenkelige steder
      • husets mange krinkler og kroker;
      • kjenne hver krinkel og krok av norsk kulturhistorie

tertekringle

substantiv hunkjønn eller hankjønn

Betydning og bruk

kringle

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Opphav

norrønt kringla

Betydning og bruk

  1. søtt bakverk, ofte formet som en ring eller som to ringer slynget i hverandre
    Eksempel
    • en hjemmelaget kringle med fyll;
    • servere kaffe og kringle
  2. rund skive;
    trinse på skistav
  3. åttetallsformet knop (1

vannkringle, vasskringle

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Betydning og bruk

usukret kringle av deig satt med vann

aniskringle

substantiv hankjønn eller hunkjønn

Betydning og bruk

kringle med anisfrø i

Nynorskordboka 7 oppslagsord

waleskringle

substantiv hokjønn

Uttale

veˊlskringle

Opphav

etter namnet på landet Wales

Tyding og bruk

luftig kringle (1, 1) av tertedeig og vassbakkels

krinkel

substantiv hankjønn

Opphav

frå lågtysk; samanheng med kringle (1

Tyding og bruk

bukting, slyng

Faste uttrykk

  • krinkel og krok
    1. slyngingar, svingar
      • stien gjekk i krinklar og krokar
    2. bortgøymd stad;
      alle tenkjelege stader
      • insekta kryp fram frå alle krinklar og krokar;
      • kjenne kvar krinkel og krok i skuleverda

tertekringle

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

aniskringle

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

kringle med anisfrø i

vasskringle

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

usukra kringle av deig sett med vatn

kringle 2

kringla

verb

Opphav

av kringle (1

Tyding og bruk

leggje i ein kringel, ring;
gå i ring, boge

kringle 1

substantiv hokjønn

Opphav

norrønt kringla

Tyding og bruk

  1. søtt bakverk, ofte forma som ein ring eller som to ringar slynga i kvarandre
    Døme
    • kringle og bollar;
    • kringle med mandelfyll
  2. rund skive;
    trinse på skistav
  3. åttetalsforma knop (1