Nynorskordboka
utviska
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| utviska | utviska | utviska | utviska |
Opphav
perfektum partisipp av viskeTyding og bruk
- fjerna med viskelêr eller liknande
Døme
- utviska skrift
- fjerna, neddempa;
Døme
- skilnadene, motsetningane er utviska;
- utviska linjer, konturar