Nynorskordboka
stilne
stilna
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å stilnaå stilne | stilnar | stilna | har stilna | stiln!stilna!stilne! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| stilna + substantiv | stilna + substantiv | den/det stilna + substantiv | stilna + substantiv | stilnande |
Opphav
av still (2Tyding og bruk
- bli roleg eller rolegare
Døme
- vinden stilna av;
- trafikken stilna utover kvelden
- få til å bli still;
Døme
- dei prøvde å stilne kritikarane
- bli lydlaus;
Døme
- songen stilna brått