Nynorskordboka
rutsje
rutsja
verb
infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
---|---|---|---|---|
å rutsjaå rutsje | rutsjar | rutsja | har rutsja | rutsj!rutsja!rutsje! |
perfektum partisipp | presens partisipp | |||
---|---|---|---|---|
hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
rutsja + substantiv | rutsja + substantiv | den/det rutsja + substantiv | rutsja + substantiv | rutsjande |
Opphav
frå tyskTyding og bruk
- gli snøgt;rase (2, 1), skli
Døme
- snøen rutsja utfor taket;
- rutsje nedover bakken
- i overført tyding: falle raskt
Døme
- prisane rutsjar nedover