Nynorskordboka
onnig, onnug
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| onnig | onnig | onnige | onnige |
| onnug | onnug | onnuge | onnuge |
| gradbøying | ||
|---|---|---|
| komparativ | superlativ ubunden form | superlativ bunden form |
| onnigare | onnigast | onnigaste |
| onnugare | onnugast | onnugaste |
Opphav
norrønt ǫnnugr; av onnTyding og bruk
- flittig, ivrig, arbeidsam;
Døme
- vere flink og onnig
- om årsvokster og liknande: som er tidleg ute