Artikkelside

Nynorskordboka

monom

substantiv inkjekjønn
Bøyningstabell for dette substantivet
eintalfleirtal
ubunden formbunden formubunden formbunden form
eit monommonometmonommonoma

Opphav

frå gresk , av mono- og nomos ‘del(ing), regel’; jamfør mono-

Tyding og bruk

matematisk uttrykk med berre eitt ledd, til dømes 5ab;
til skilnad frå binom og polynom