Nynorskordboka
lindre
lindra
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å lindraå lindre | lindrar | lindra | har lindra | lindr!lindra!lindre! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| lindra + substantiv | lindra + substantiv | den/det lindra + substantiv | lindra + substantiv | lindrande |
Opphav
frå tysk lindern; samanheng med linnTyding og bruk
gjere noko mindre ubehageleg eller smertefullt;
mildne, lette, dempe
Døme
- lindre smertene;
- nauda var vanskeleg å lindre