Nynorskordboka
kolokvint
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein kolokvint | kolokvinten | kolokvintar | kolokvintane |
Opphav
gjennom mellomalderlatin; frå gresk ‘graskar’Tyding og bruk
- urt i graskarfamilien med bitter frukt på storleik med appelsinar;Citrullus colocynthis
- frukt av kolokvint (1)