Nynorskordboka
mønstre
mønstra
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å mønstraå mønstre | mønstrar | mønstra | har mønstra | mønstr!mønstra!mønstre! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| mønstra + substantiv | mønstra + substantiv | den/det mønstra + substantiv | mønstra + substantiv | mønstrande |
Opphav
frå lågtysk; jamfør mønsterTyding og bruk
Døme
- kongen mønstrar troppane;
- han mønstra henne frå topp til tå
Døme
- trønderane kunne mønstre 19 deltakarar i konkurransen
Faste uttrykk
- mønstre avgå frå borde;
slutte i teneste på fartøy- ho mønstra av i Hamburg
- mønstre påta hyre;
gå om bord- han mønstra på som 16-åring