Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 112 oppslagsord

straff

substantiv hokjønn

Opphav

frå lågtysk

Tyding og bruk

rådgjerd, gjengjeld for brotsverk, misgjerd eller ulydnad;
refsing, tukting
Døme
  • hard, rettvis, mild straff;
  • få straff som fortent

Faste uttrykk

  • sone straffa si
    sitje i fengsel; bøte for ei misferd

straffe 2

straffa

verb

Opphav

av straff

Tyding og bruk

  1. gje straff, refse, tukte for ei misgjerd eller eit brotsverk
    Døme
    • faren straffa barna strengt når dei var ulydige;
    • det straffar seg å seie noko slikt;
    • den tiltalte er ikkje straffa førden tiltalte er ikkje dømd for lovbrot før
  2. i idrett: gjere betre, overgå
    Døme
    • straffe den gamle rekorden med 2/10 sekund;
    • i hopp straffar utlendingane oss på lengdene

Faste uttrykk

  • straffe ein på pungen
    la nokon lide økonomisk

påleggje, pålegge

påleggja, pålegga

verb

Tyding og bruk

  1. døme til
    Døme
    • påleggje straff
  2. gje påbod om
    Døme
    • påleggje ekstraskatt
    • brukt som adjektiv:
      • ha for lite pengar til å løyse pålagde oppgåver

pønal

adjektiv

Opphav

av latin poena ‘straff’

Tyding og bruk

Døme
  • ha eit pønalt formål

rettstap

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

straff i tillegg til eller i staden for fengsel, hefte eller bøter, til dømes tap av stilling

rettargangsbot

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

straff for å forstyrre rettsforhandlingar, eller for prosessfullmektig som forsømer seg under rettargangen eller reiser graunnlause søksmål;
prosessuell straff

prosessuell straff

Tyding og bruk

straff for å forstyrre rettsforhandlingar, eller for prosessfullmektig som forsømer seg under rettargangen eller reiser graunnlause søksmål;

prosessuell

adjektiv

Tyding og bruk

som gjeld ein rettargang eller ei rettssak

Faste uttrykk

  • prosessuell straff
    straff for å forstyrre rettsforhandlingar, eller for prosessfullmektig som forsømer seg under rettargangen eller reiser graunnlause søksmål;
    rettargangsbot

penibel

adjektiv

Opphav

frå fransk, av peine ‘straff, smerte’

Tyding og bruk

vanskeleg, pinleg
Døme
  • ein penibel situasjon

preventiv 2

adjektiv

Uttale

preˊventiv; preˊvangtiv

Opphav

frå fransk

Tyding og bruk

førebyggjande, hindrande

Faste uttrykk

  • preventiv krig
    krig som skal hindre ein annan (større) krig
  • preventiv straff
    straff som skal førebyggje nye brotsverk
  • preventivt middel
    middel til å hindre svangerskap