Bokmålsordboka
standbein, standben
іменник середній
| однина | множина | ||
|---|---|---|---|
| неозначена форма | означена форма | неозначена форма | означена форма |
| et standbein | standbeinet | standbein | standbeinastandbeinene |
| et standben | standbenet | standben | standbenastandbenene |
Походження
av stand (1Значення та вживання
bein eller fot som det meste av tyngden hviler på
Приклад
- statuens standbein;
- ballen traff spilleren på standbeinet