Avansert søk

4 treff

Nynorskordboka 4 oppslagsord

tilbakefall

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

  1. det å falle tilbake (3) i ein tidlegare (dårlegare) tilstand
    Døme
    • ho fekk eit tilbakefall
  2. i jus: det at noko går tilbake (3) til den tidlegare eigaren;

residivist

substantiv hankjønn

Opphav

frå fransk

Tyding og bruk

person (alkoholikar, brotsmann) som får tilbakefall

residiv

substantiv inkjekjønn

Opphav

frå latin, av recidere, av re- og cadere ‘falle’

Tyding og bruk

tilbakefall (i sjukdom, til brotsverk)
Døme
  • han fekk eit residiv

atterfall

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk