Avansert søk

36 treff

Nynorskordboka 36 oppslagsord

karbon 1

substantiv ubøyeleg

karbon 2

substantiv inkjekjønn

Uttale

karboˊn

Opphav

av latin carbo ‘kol’

Tyding og bruk

grunnstoff (1) med atomnummer 6, som finst fritt i naturen;
kjemisk symbol C

sot

substantiv inkjekjønn eller hokjønn

Opphav

norrønt sót, opphavleg ‘noko som set seg fast’

Tyding og bruk

  1. kolsvart pulver av karbon som er ufullstendig forbrunne
    Døme
    • pipa var full av sot
  2. sjukdom framkalla av sotsoppar
    Døme
    • sot på korn

diamant

substantiv hankjønn

Opphav

av mellomalderlatin diamas; opphavleg gresk adamas ‘hardt metall’

Tyding og bruk

svært hard, klar og kostbar edelstein av karbon (2, òg brukt til tekniske føremål
Døme
  • ein ring med tre diamantar;
  • glitre som diamantar;
  • skjere glas med diamant

Faste uttrykk

  • uslipt diamant
    noko eller nokon som har framifrå eigenskapar, men som ennå ikkje har fått fram heile potensialet sitt
    • han er ein uslipt diamant på scena;
    • området er ein uslipt diamant som kan bli veldig populært

svartkrut

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

blanding av salpeter, karbon (2 og svovel, no særleg brukt til fyrverkeri

uorganisk

adjektiv

Tyding og bruk

  1. som ikkje høyrer til levande organismar og funksjonane deira;
    Døme
    • uorganiske fibrar;
    • uorganisk industriavfall
  2. i kjemi: som ikkje inneheld karbon
    Døme
    • uorganiske syrer
  3. som ikkje er ein harmonisk og naturleg del av ein større heilskap;
    uharmonisk
    Døme
    • teksten var ei uorganisk samanstilling av skildringar

steinkol

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

kol (1) med 70–80 prosent karbon som finst i harde, samanhengande lag under jorda

smijern, smijarn

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

mjukt jern med opptil 0,25 prosent karbon som kan smiast, men ikkje herdast;
til skilnad frå støypejern

silisiumkarbid

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Tyding og bruk

svært hardt stoff som ein lagar med å hete opp kvarts og karbon (2 i ein elektrisk omn;

karbid

substantiv hankjønn eller inkjekjønn

Tyding og bruk

kjemisk sambinding (2) mellom karbon og metall