Gå til hovedinnhold
Tilgjengelighet
ordbøkene.no
, Bokmålsordboka og Nynorskordboka
Bokmålsordboka og Nynorskordboka
NB
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Meny
Hjelp
Om ordbøkene
Innstillinger
Kontakt oss
NB
Nettsidespråk,
, Display language
, Мова
Avansert søk
Enkelt søk
Ordbøker
Begge ordbøkene
Bokmålsordboka
Nynorskordboka
Søk
Oppslagsord
Med bøyde former
Fritekstsøk
Ordklasse
alle
verb
substantiv
adjektiv
pronomen
determinativ
adverb
preposisjoner
konjunksjoner
subjunksjoner
interjeksjoner
Nullstill
Listevisning
Om avansert søk
Ett treff
Nynorskordboka
2
oppslagsord
imperativ
1
I
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Opphav
frå
mellomalderlatin
;
av
latin
imperare
‘befale, by’
Tyding og bruk
verbalkategori som uttrykkjer ei oppmoding, eit påbod eller ein ordre
verb som er bøygd i
imperativ
(
1
I
, 1)
Døme
‘sit’ og ‘kom’ er imperativar
Artikkelside
imperator
substantiv
hankjønn
Vis bøying
Uttale
imperaˊtor,
i
fleirtal
imperaˊtorar
;
imperatoˊrar
Opphav
frå
latin
, av
imperare
‘befale, by’
Tyding og bruk
hærførar
,
keisar
Artikkelside