Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 16 oppslagsord

bande 2

banda

verb

Opphav

av band (1

Tyding og bruk

  1. setje i band (1, 1), binde
  2. Døme
    • bande ei tønne

bande 1

substantiv hankjønn

Opphav

frå fransk, eller italiensk; opphavleg frå germansk ‘flokk under felles banner’

Tyding og bruk

  1. kriminell gjeng (3)
    Døme
    • ein bande av forbrytarar
  2. Døme
    • be heile banden til middag

rotte 2

rotta

verb

Opphav

frå tysk, av Rotte ‘skare, bande’

Faste uttrykk

  • rotte seg saman
    slå seg saman for å skade nokon, gjere ugagn eller liknande

horde

substantiv hankjønn

Opphav

frå tysk; av tyrkisk ordu ‘hær’, frå tatarisk urdu ‘leir’

Tyding og bruk

Døme
  • ville hordar røva og plyndra;
  • hordar av ungdom gjekk amok i sentrum

liga

substantiv hankjønn

Opphav

frå italiensk eller spansk; av latin ligare ‘binde’

Tyding og bruk

  1. (politisk eller religiøst) samband, samskipnad
  2. i idrett: samskipnad av klubbar som spelar mot kvarandre på eit bestemt nivå
    Døme
    • den engelske ligaen

gangster

substantiv hankjønn

Uttale

ganˊgster; gænˊgster

Opphav

av engelsk gang ‘bande’

Tyding og bruk

Døme
  • tøffingar og gangsterar på film

bandemedlem

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

Døme
  • eitt av bandemedlemane vart arrestert

forbrytarbande

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

bande (1, 1) med forbrytarar

smuglarbande

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

bande som driv smugling

gjeng

substantiv hankjønn

Opphav

engelsk gang

Tyding og bruk

  1. Døme
    • arbeidsgjeng;
    • sjauargjeng
  2. gruppe personar som held saman;
    Døme
    • heiagjeng;
    • bli, vere med i gjengen;
    • falle utanfor gjengen;
    • dei kom, heile gjengen;
    • ein gjeng med ungdomar