assonans
substantiv hankjønn
Uttale
asonanˊs eller asonanˊgsOpphav
av latin assonare ‘klinge med’ av ad ‘til’ og sonare ‘klinge, lyde’Tyding og bruk
ufullkome rim der berre vokalane eller konsonantane er like, til dømes i ord – ost eller krims – krams;