Avansert søk

8 treff

Bokmålsordboka 3 oppslagsord

despot

substantiv hankjønn

Opphav

fra gresk ‘(hus)herre’

Betydning og bruk

  1. (hard og vilkårlig) enevoldsstyrer;
  2. tyrannisk og selvrådig person

hardstyrer

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

person som styrer hardt og strengt;
jamfør despot og tyrann

diktator

substantiv hankjønn

Uttale

diktaˊtor, i flertall diktatoˊrer eller  diktaˊtorer

Opphav

fra latin ‘den som dikterer, befaler’; jamfør diktere

Betydning og bruk

  1. statsleder med uinnskrenket styringsmakt;
    øverste makthaver i et diktatur (2)
  2. person som stadig tvinger gjennom sin egen vilje;

Nynorskordboka 5 oppslagsord

despot

substantiv hankjønn

Opphav

frå gresk ‘(hus)herre’

Tyding og bruk

  1. (hard og vilkårleg) einevaldsstyrar;
  2. tyrannisk og sjølvrådig person

hjartelaus

adjektiv

Tyding og bruk

som manglar medkjensle;
Døme
  • ein hjartelaus og hardhjarta despot

diktator

substantiv hankjønn

Uttale

diktaˊtor, i fleirtal diktatoˊrar eller  diktaˊtorar

Opphav

frå latin ‘den som dikterer, befaler’; jamfør diktere

Tyding og bruk

  1. statsleiar med uavgrensa styringsmakt;
    øvste makthavar i eit diktatur (2)
  2. sjølvrådig person;

despoti

substantiv inkjekjønn

Opphav

av despot

Tyding og bruk

  1. samfunn eller stat med despotisk styreform

hardstyrar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person som styrer hardt og strengt;
jamfør despot og tyrann