Avansert søk

14 treff

Bokmålsordboka 7 oppslagsord

kive

verb

Opphav

norrønt kíva, fra lavtysk kiven; beslektet med keiv

Betydning og bruk

ligge i ordstrid;
trette, krangle
Eksempel
  • de kivet om alt

trette 1

substantiv hunkjønn eller hankjønn

Opphav

norrønt þræt(t)a

Betydning og bruk

hissig ordveksling;
Eksempel
  • diskusjonen utviklet seg til en trette

ordkrig

substantiv hankjønn

Betydning og bruk

hard ordveksling;

skjærmyssel

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom lavtysk, fra italiensk scaramuccia; av gammelhøytysk scirman ‘verne seg med skjoldet’

Betydning og bruk

  1. mindre, tilfeldig trefning eller sammenstøt
  2. ordstrid, trette

kombattant 1

substantiv hankjønn

Opphav

av kombattant (2

Betydning og bruk

  1. militær person som deltar aktivt i kamp;
  2. part i ordstrid;
    deltaker i en diskusjon

prosedyre

substantiv hankjønn

Opphav

fra fransk

Betydning og bruk

  1. i jus: behandling av en sak i retten, særlig om partenes innlegg;
  2. måte å gå fram på;
    Eksempel
    • innøve prosedyren ved en redningsaksjon
  3. formalistisk ordstrid
    Eksempel
    • diskusjonen utartet til prosedyre

feide 1

substantiv hankjønn

Opphav

fra lavtysk; beslektet med feig

Betydning og bruk

  1. debatt, ordstrid, polemikk;
    jamfør avisfeide
    Eksempel
    • ha en feide med noen
  2. krig, strid

Nynorskordboka 7 oppslagsord

trette 1

substantiv hokjønn

Opphav

norrønt þræt(t)a; jamfør trette (2

Tyding og bruk

hissig ordveksling;
Døme
  • liggje i trette om ei grenselinje

disputt

substantiv hankjønn

Opphav

frå fransk; av disputere

Tyding og bruk

hard replikkveksling, ofte om ein bagatell
Døme
  • kome opp i ein disputt

feide 1

substantiv hankjønn

Opphav

frå lågtysk; samanheng med feig

Tyding og bruk

  1. debatt, ordstrid, polemikk;
    jamfør avisfeide
  2. krig, strid

ordkrig

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

hard ordveksling;

kombattant 1

substantiv hankjønn

Opphav

av kombattant (2

Tyding og bruk

  1. militær person som er aktiv i kamp;
  2. part i ordstrid;
    person som er med i ein diskusjon

prosedyre

substantiv hankjønn

Opphav

frå fransk

Tyding og bruk

  1. i jus: utgreiing og grunngjeving frå partane i ei rettssak;
    Døme
    • i prosedyren til aktor
  2. måte å gå fram på;
    Døme
    • styret vedtok ein fast prosedyre
  3. formalistisk ordstrid;
    Døme
    • ordskiftet enda i prosedyre

kive

kiva

verb

Opphav

norrønt kífa, frå lågtysk kiven; samanheng med keiv

Tyding og bruk

liggje i ordstrid;