Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 4 oppslagsord

turkis 1

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom lågtysk; frå fransk (pierre) turquoise ‘tyrkisk (stein)'

Tyding og bruk

slags blågrønt eller lyseblått, gjennomskinleg mineral, brukt til smykkestein

turkis 2

adjektiv

Tyding og bruk

blågrøn

knall 2

adjektiv

Tyding og bruk

  1. svært god;
    fantastisk
    Døme
    • gjere ein knall innsats
    • brukt som adverb:
      • dei spela ein knall bra kamp
  2. om farge: kraftig, rein
    Døme
    • i knalle fargar som oransje og turkis
    • brukt som adverb:
      • ein knall rosa kjole

turkisblå

adjektiv

Tyding og bruk