Avansert søk

7 treff

Nynorskordboka 7 oppslagsord

munnstykke

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

  1. del av blåseinstrument til å setje for munnen
    Døme
    • munnstykket på tubaen
  2. røyrforma stykke til å røykje gjennom
    Døme
    • munnstykket på pipa
  3. del til å setje på røyropninga til eit apparat
    Døme
    • munnstykket på vasslangen

obo

substantiv hankjønn

Opphav

av fransk hautbois, av haut ‘høg’ og bois ‘tre’

Tyding og bruk

treblåseinstrument med munnstykke av to samanklemde røyr

prillarhorn

substantiv inkjekjønn

Opphav

av prille

Tyding og bruk

blåseinstrument laga av bukkehorn med munnstykke og gripehol

messingblåseinstrument

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

røyrforma musikkinstrument av metall, oftast messing (1), som gjev lyd når musikaren bles gjennom eit munnstykke (1) av metall;
jamfør messing (2)

klarinett

substantiv hankjønn

Opphav

frå italiensk, av latin clarus ‘som lyder klart’; samanheng med klar (1

Tyding og bruk

røyrforma treblåseinstrument med nebbforma munnstykke

saksofon

substantiv hankjønn

Opphav

etter namnet til den belgiske instrumentmakaren A. Sax, 1814–1894; jamfør -fon (1

Tyding og bruk

gruppe av treblåseinstrument av metall, med munnstykke med røyr

sigarettmunnstykke

substantiv inkjekjønn

Tyding og bruk

munnstykke (2) til å røykje sigarettar i