Avansert søk

7 treff

Nynorskordboka 7 oppslagsord

makthavar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person som har den politiske makta;
i bunden form fleirtal: styresmaktene

styresmakt, styremakt

substantiv hokjønn

Tyding og bruk

regjerande eller administrerande myndigheit;
Døme
  • styresmaktene i Noreg;
  • vende seg til styresmaktene;
  • dei militære styresmaktene

leide

substantiv inkjekjønn

Opphav

frå lågtysk ‘reisefølgje, eskorte’; samanheng med lei (1

Tyding og bruk

(skriftleg) lovnad som ein makthavar gjev til ein person om at han kan ferdast fritt innanfor maktområdet hans
Døme
  • få fritt leide;
  • gje fritt leide

dynast

substantiv hankjønn

Opphav

frå gresk; jamfør dynasti

Tyding og bruk

diktator

substantiv hankjønn

Uttale

diktaˊtor, i fleirtal diktatoˊrar eller  diktaˊtorar

Opphav

frå latin ‘den som dikterer, befaler’; jamfør diktere

Tyding og bruk

  1. statsleiar med uavgrensa styringsmakt;
    øvste makthavar i eit diktatur (2)
  2. sjølvrådig person;

-havar

substantiv hankjønn

Opphav

av ha (2

Tyding og bruk

etterledd i ord som uttrykkjer at ein person eig, har eller utøver noko som førsteleddet nemner;

overherre

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

øvste styrar;