Avansert søk

7 treff

Nynorskordboka 7 oppslagsord

grunnleggjar, grunnleggar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person som grunnlegg noko
Døme
  • grunnleggjaren av partiet

buddha

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

  1. i ubunden form eintal: namn på Siddhartha Gautama, grunnleggjar av buddhismen
    Døme
    • ho ville gjerne lære meir om Buddha
  2. Døme
    • mange små buddhaer stod utstilte hos antikvitetshandlaren

stiftar

substantiv hankjønn

Opphav

av stifte (2

Tyding og bruk

  1. Døme
    • stiftar av partiet
  2. brukt som etterledd i nemning for person som får i stand eller valdar noko

wesleyanar

substantiv hankjønn

Uttale

vesliaˊnar

Tyding og bruk

tilhengjar av læra til den engelske presten John Wesley (1703–1791), grunnleggjar av metodismen

gründer, grynder

substantiv hankjønn

Uttale

gryˊnder

Opphav

frå tysk ‘grunnleggjar’

Tyding og bruk

initiativrik person som set i gang ny (økonomisk) verksemd
Døme
  • satse på unge gründerar

etablerar

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

person som etablerer ei verksemd, ein organisasjon eller liknande;
Døme
  • unge etablerarar;
  • dei nye etablerarane på senteret

skipar

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt skipari; av skipe (2

Tyding og bruk

person, lag, institusjon og liknande som skipar (til) eller står føre noko;
Døme
  • tilskipar