Avansert søk

3 treff

Nynorskordboka 3 oppslagsord

binokkel

substantiv inkjekjønn

Uttale

binåkˊkel

Opphav

av latin bini ‘to til kvar’ og oculus ‘auge’

Tyding og bruk

kikert (2 eller lorgnett til begge auga

monokkel

substantiv hankjønn

Opphav

gjennom fransk, frå mellomalderlatin ‘einøygd’, av latin mono- og oculus ‘auge’; jamfør mono- og mon-

Tyding og bruk

einskilt brilleglas til å feste i eine augekroken;
til skilnad frå binokkel

binokulær

adjektiv

Uttale

binåkulæˊr

Opphav

frå fransk; jamfør binokkel

Tyding og bruk

som gjeld begge auga
Døme
  • binokulært syn