Avansert søk

Eitt treff

Nynorskordboka 2 oppslagsord

biklang

substantiv hankjønn

Opphav

av bi- (1

Tyding og bruk

tyding som kjem i tillegg;
Døme
  • spøken hadde ein biklang

muljere

muljera

verb

Opphav

gjennom fransk mouiller ‘gjere blaut’, frå latin mollis ‘blaut, mjuk’; opphavleg ‘gjere mjuk’

Tyding og bruk

uttale ein konsonant med ein j-liknande biklang;

Faste uttrykk