Avansert søk

3 treff

Nynorskordboka 3 oppslagsord

assonans

substantiv hankjønn

Uttale

asonanˊs eller  asonanˊgs

Opphav

av latin assonare ‘klinge med’ av ad ‘til’ og sonare ‘klinge, lyde’

Tyding og bruk

ufullkome rim der berre vokalane eller konsonantane er like, til dømes i ordost eller krimskrams;

halvrim

substantiv inkjekjønn

Opphav

jamfør rim (3

Tyding og bruk

  1. ufullkome rim med ulik vokal, men same konsonantending;
    jamfør skothending
    Døme
    • ‘regn – agn’ er døme på halvrim

skothending

substantiv hankjønn

Opphav

norrønt skothending

Tyding og bruk

i norrøn metrikk: rim der endingskonsonantane, men ikkje vokalane er dei same;
til skilnad frå adalhending;
jamfør assonans
Døme
  • rimet i ‘… sund … land’ er ein skothending