Avansert søk

2 treff

Nynorskordboka 2 oppslagsord

sjølvlyd, sjølvljod

substantiv hankjønn

Tyding og bruk

til skilnad frå medlyd

konsonant

substantiv hankjønn

Opphav

frå latin , av consonare ‘klinge saman’

Tyding og bruk

språklyd som blir danna når luftstraumen i munnhola blir stoppa eller hindra;
til skilnad frå vokal (1
Døme
  • klanglaus konsonant;
  • vokalar og konsonantar