Nynorskordboka
vinglar
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein vinglar | vinglaren | vinglarar | vinglarane |
Opphav
av vingleTyding og bruk
person som lett endrar meining;
vinglete person
Døme
- han var den fremste vinglaren i bygda