Nynorskordboka
vange 2
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein vange | vangen | vangar | vangane |
Opphav
frå tysk; same opphav som vange (1Tyding og bruk
- sidestykke i trapp eller stige, som trinna er festa i
- sidestykke i peis
- langsgåande berebjelke i bilunderstell
- kvar av dei to parallelle føringane på ein dreiebenk, høvelmaskin eller liknande