Nynorskordboka
valte
valta
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å valtaå valte | valtar | valta | har valta | valt!valta!valte! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| valta + substantiv | valta + substantiv | den/det valta + substantiv | valta + substantiv | valtande |
Opphav
av tysk walten ‘herske, rå over’Faste uttrykk
- skalte og valtestyre og rå etter eige hovud
- dei skalta og valta med eigedomane til folk