Artikkelside

Nynorskordboka

tørke 2, turke 2

substantiv hankjønn
Bøyningstabell for dette substantivet
eintalfleirtal
ubunden formbunden formubunden formbunden form
ein tørketørkentørkartørkane
ein turketurkenturkarturkane

Opphav

norrønt þurka f; av tørke (3

Tyding og bruk

langvarig tørt vêr;
uttørking av jord, vokstrar og liknande
Døme
  • ein sommar med mykje tørke;
  • tørken har gjort skade på avlingane