Nynorskordboka
tur 4
substantiv inkjekjønn eller hankjønn
| kjønn | eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form | |
| hankjønn | ein tur | turen | turar | turane |
| inkjekjønn | eit tur | turet | tur | tura |
Opphav
av ture (3Tyding og bruk
bulder, dur
Døme
- turen frå omnen