Artikkelside

Nynorskordboka

triumvirat

substantiv inkjekjønn
Bøyningstabell for dette substantivet
eintalfleirtal
ubunden formbunden formubunden formbunden form
eit triumvirattriumviratettriumvirattriumvirata

Opphav

av latin triumviratus, av tres ‘tre’ og vir ‘mann’

Tyding og bruk

  1. råd eller kollegium på tre menn i det gamle Roma
  2. gruppe på tre (mektige) personar
    Døme
    • eit trumvirat av generalar