Nynorskordboka
tafatt
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn  | inkjekjønn | bunden form | |
| tafatt | tafatt | tafatte | tafatte | 
| gradbøying | ||
|---|---|---|
| komparativ | superlativ ubunden form  | superlativ bunden form  | 
| tafattare | tafattast | tafattaste | 
Opphav
av gammalsvensk tag ‘tak’ og far ‘få(talig)'Tyding og bruk
Døme
- den tafatte haldninga til leiinga;
 - han er tafatt og tilbakehalden