Nynorskordboka
særklasse
substantiv hankjønn eller hokjønn
| kjønn | eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form | |
| hankjønn | ein særklasse | særklassen | særklassar | særklassane |
| hokjønn | ei særklasse | særklassa | særklasser | særklassene |
Tyding og bruk
det å ha svært gode evner, eigenskapar eller kvalitetar innanfor eit felt eller område
Døme
- fotballspelaren viste særklasse
Faste uttrykk
- i særklasse
- av særleg høg kvalitet;
førsteklasses- Noreg var i særklasse i meisterskapen
- i høg grad
- ho var i særklasse best av jentene;
- kommunen er i særklasse dårlegast stilt med lærarkrefter