Nynorskordboka
synkretisme
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein synkretisme | synkretismen | synkretismar | synkretismane |
Opphav
av gresk syn- og krasis ‘blanding’; jamfør syn-Tyding og bruk
- blanding eller samansmelting av element frå ulike religionar
- i språkvitskap: samanfall av fleire former eller funksjonar