Nynorskordboka
standplass
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein standplass | standplassen | standplassar | standplassane |
Tyding og bruk
stad der ein står, til dømes når ein skyt, observerer og liknande
Døme
- skiskyttaren skaut frå standplass;
- han fiska laks med fluge frå standplassen