Artikkelside

Nynorskordboka

spanar

substantiv hankjønn
Bøyningstabell for dette substantivet
eintalfleirtal
ubunden formbunden formubunden formbunden form
ein spanarspanarenspanararspanarane

Opphav

av spane (1

Tyding og bruk

person som spanar (1;
person som held auge med nokon i løynd;
Døme
  • politiet hadde spanarar ute under demonstrasjonen