Nynorskordboka
blåfarge
substantiv hankjønn eller hokjønn
kjønn | eintal | fleirtal | ||
---|---|---|---|---|
ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form | |
hankjønn | ein blåfarge | blåfargen | blåfargar | blåfargane |
hokjønn | ei blåfarge | blåfarga | blåfarger | blåfargene |
Tyding og bruk
blå (2, 1) farge