Nynorskordboka
snake
snaka
verb
kløyvd infinitiv: -a
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å snakaå snake | snakar | snaka | har snaka | snak!snaka!snake! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| snaka + substantiv | snaka + substantiv | den/det snaka + substantiv | snaka + substantiv | snakande |
Opphav
norrønt snakaTyding og bruk
- leite (etter noko å ete)
Døme
- snake etter mat
Døme
- reven snaka til seg ei høne