Nynorskordboka
blid
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| blid | blidt | blide | blide | 
| gradbøying | ||
|---|---|---|
| komparativ | superlativ ubunden form | superlativ bunden form | 
| blidare | blidast | blidaste | 
Opphav
norrønt blíðr, opphavleg ‘lys, klår’Tyding og bruk
- Døme- ein blid sommardag
 
- venleg (1), nøgd og gladDøme- vere blid mot nokon;
- ei blid jente;
- han er alltid like blid
 - brukt som adverb- ho såg blidt på han
 
 
Faste uttrykk
- sjå på med blide augevere venleg stemd mot- han ser på utbyggingsplanane med blide auge;
- dei såg ikkje med blide auge på streikebrytarane