Nynorskordboka
sjølvforskyld, sjølvforskylda
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| sjølvforskyld | sjølvforskyldt | sjølvforskylde | sjølvforskylde |
| sjølvforskylda | sjølvforskylda | sjølvforskylda | sjølvforskylda |
Tyding og bruk
som ein sjølv er skuld i;
Døme
- ulykka var sjølvforskyld