Nynorskordboka
sjaue
sjaua
verb
| infinitiv | presens | preteritum | presens perfektum | imperativ |
|---|---|---|---|---|
| å sjauaå sjaue | sjauar | sjaua | har sjaua | sjau!sjaua!sjaue! |
| perfektum partisipp | presens partisipp | |||
|---|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | fleirtal | |
| sjaua + substantiv | sjaua + substantiv | den/det sjaua + substantiv | sjaua + substantiv | sjauande |
Opphav
av sjauTyding og bruk
- arbeide hardt;kave (med å flytte noko)
Døme
- sjaue på bryggja
- bråke, larme, ståke