Nynorskordboka
radig
adjektiv
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| hankjønn / hokjønn | inkjekjønn | bunden form | |
| radig | radig | radige | radige |
| gradbøying | ||
|---|---|---|
| komparativ | superlativ ubunden form | superlativ bunden form |
| radigare | radigast | radigaste |
Opphav
samanheng med norrønt hraðr ‘rask’; jamfør radtTyding og bruk
rask (2, 1), lett, grei
Døme
- ei radig merr;
- ho gjekk i eit radig tempo
- brukt som adverb:
- arbeidet gjekk radig