Nynorskordboka
rabulist
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein rabulist | rabulisten | rabulistar | rabulistane |
Opphav
av latin rabula ‘ dårleg sakførar, skrikhals’Tyding og bruk
person som spreier provoserande, opprørske eller kontroversielle idear;
Døme
- han er forfattar og politisk rabulist