Nynorskordboka
prominens
substantiv hankjønn
| eintal | fleirtal | ||
|---|---|---|---|
| ubunden form | bunden form | ubunden form | bunden form |
| ein prominens | prominensen | prominensar | prominensane |
Opphav
frå latinTyding og bruk
- det å vere prominent
- prominent person eller gruppe
Døme
- høyre til prominensen i byen